Jag va en tänkare som liten, eller ja filosof om man vill säga så :P Jag vet att de va sjukt mycket snack om kärlek bland folk jag kände ett tag och många som blev kära vid första ögonkastet men se jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet.. Här är en liiten text-grej som jag skrev när jag va 17år och ganska provocerad av alla jag-är-kär-men-jag-känner-inte-människan-berättelser:
Kärlek är inget man hittar av ren tur, Kärlek är något man lär sig.. Och ni som säger att jag har fel; Hur fel kan jag ha? Vist alla kan inte lära sig att bli kära i alla men första gången man ser någon kan man inte vara kär i personen.. Man kan inte vara kär utan att känna personen ifråga.. Blir man kär vid första ögonkastet så är man kär i TANKEN på personen, inte i själva personen..
Djupa ord från en 17åring ;) dock står jag fast vid vad jag sa då att om man blir "kär" i en människa innan man känner den så är man kär i tanken på den människan, man kan ju göra den hur perfekt som hellst då och de e något som inte finns - den perfekta människan.
Fick faktiskt ganska bra feedback på den och många som höll med mig om att kärlek vid första ögonkastet inte är att man blir kär i människan utan i tanken. Nej, nu ska jag sluta för annars kommer det att bli rörigt och massor, fråga om de e något som e oklart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar