Noll i motivation

Det känns som att jag den senaste tiden har haft sjukt dålig motivation till nästan allt. Jag känner att jag vill så mycket men det känns lite som att jag inte har något fotfäste utan bara ramlar så fort jag försöker mig på att göra/ta tag i något vilket är sjukt frustrerande. Håller god min gör jag dock för jag kunde ha det värre! Jag kunde vara arbetslös, sitta hemma och vara så rastlös av mig att jag inte hade något bättre för mig än komma på anledningar till att få bråka med familjen bara för att ha något att göra(det är mycket väl något jag skulle kunna göra).
    Jag tror att största delen av min dåliga motivation ligger i att jag just nu inte trivs med att vara i den fasen jag är i, det känns som att jag sitter fast och är fångad/tvingad att vara kvar utan möjlig flyktväg. Att vara fast är bland de värsta känslorna som finns och av någon anledning så stänger jag då av vilket är himla dumt för jag skulle lika gärna leta efter en flyktväg, dock är jag rädd för att jag ska vakna upp och inse att det inte finns någon flyktväg.
    Jag kanske får ta hjälp av de drivna vännerna jag har, måna av mina vänner är duktiga på att hitta saker som förgyller deras vardag eller bara se ljuset i slutet på tunneln, önskar dock att jag kunde stå på helt egna ben men det är nog dags att vakna upp ur drömmen om att vara självständig ;)

 

"Jag ska" är nog ett favorit uttryck från min sida som jag måste göra mig av med, i alla fall till viss del, för det håller mig tillbaka som bara den, tanken på att kunna stanna i de gammla trygga vanorna där man vet hur allt är och man inte bhöver vara osäker/rädd för att göra fel. Måste sluta med det här, kan inte ta fler steg tillbaka än vad jag har gjort de här månaderna sedan sommaren försvann..
    Måste även ta mig i kragen och rensa ur saker ur mitt liv som jag inte vill ha eller i alla fall ta reda på om de är värt att behålla för framtiden. Dags att göra lite uppoffringar så att man kan erövra nya erfarenheter och ett nytt tänkande.