Så.. Det var begravning idag och sakta så börjar det sjukna in att jag aldrig mer kommer att få träffa den snälla människa som Ninni var.. Så omtänksam och alltid glad, det låter klyschigt men det känns verkligen som att världen just förlorade en av sina starkast lysande stjärnor..
Begravningen var riktigt vacker och trotts att det blåste massor och var molnigt så sken solen in i kyrkan under vissa tillfällen.. Det var så otroligt fint och jobbigt att se, det kändes lite som att moder jord ville göra denna dystra tillvaro aningens ljusare..
Det är så svårt att skriva det här för tårarna slutar inte rinna och jag önskar att min syster var här så att jag hade någon att krama och gråta med men nej, jag sitter här ensam i min stuga, jag klarar inte av att sitta inne med de andra då det känns som att jag bara stör dom med mina tårar. Jag vill inte vara ensam men för tillfället känns allt ganska mörkt..
Att få komma ut hit till ön var riktigt skönt och det var skoj att träffa alla här nere även om jag jag önskar att vi hade träffats under andra omständigheter..
Det är ett riktigt skamligt inlägg men jag kan inte riktigt formulera mig just nu och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna få fram vad jag känner..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar