Tar mer kameran

Jag vet inte om folk tycker att det är för okänsligt men jag TROR att jag vill fota begravningen på fredag.. Känns konstigt att föreviga något som en näras bortgång men samtidigt är det ju något permanent, kommer förmodligen inte ens att orka ta i kameran även om jag vill det.. Iaf, den får följa med ifall jag orkar/kan/vill förviga de jobbiga..
    Meningen med detta är inte att fånga bilder på glada människor utan jag vill ha bild på svagheter som människor sällan visar och/eller tar fram när andra är i närheten.. Vet inte hur jag ska formulera mig och allt blir knas, tror jag sa sova nu så kan jag packa imorgon innan vi åker.. Inte för att det skulle ta mig lång tid att slänga ner allt jag ska ha nu men jag är trött..

Måste även säga tack Camilla för att du kom ut och kidnappade mig och fick mig på bra humör, var riktigt välbehövt.. Gud vad jag saknar SFG och 09B... Det är otroligt att jag minst en gång varje vecka fortfarande tänker på klassen och hur sorgligt det är att jag inte får träffa alla jobbiga och underbara människor som gick i den klassen... Är det bara jag som har problem med detta?
    Det känns som att jag väntar på att drömmen jag har levt i sedan skol avslutningen snart ska sluta och att jag då får gå med mina klasskompisar dagarna i enda igen. Saknar ettan och tvåan mest då inte hotet om ett slut på den roliga tiden inte var nära.. Det är verkligen knas hur mycket man kan längta till att skolan ska sluta så att man får börja sitt liv men när man väl står där vill man inget mer än att återvända till den tryggheten som fanns. Jag hade verkligen den bästa klassen, helt sjukt..
    Nej, nu ska jag slänga ner kläder och sedan sova så att jag orkar upp imorgon och att jag faktiskt orkar vara trevlig mot min familj.. jag älskar min familj men det är ju så himla svårt att vara trevlig när man är trött...