Fick tidigare idag reda på att en släkting till mig gick bort i natt, vet inte hur jag ska hantera det här..
Först så grät jag och nu förnekar jag att det har hänt, det känns så overkligt och hon har spelat en viktigt roll i min barndom. Jag gissar på att jag kommer att begrava detta i mig och när jag kommer till gotland nästa gång kommer jag att vara förkrossad, inget kommer att vara som det ska. Nej, jag får ta mig i kragen och åka till farfar och beklaga bortgången av hans älskade syster. Vad mer kan man göra än att ställa upp för de som har det jobbigare än sig själv?
Det är inte rättvist att jag inte fick säga hejdå, det är inte rättvist att en så snäll och glad människa är borta. Nej, nu börjar tårarna rulla igen så jag avslutar här och beger mig till älskade Freyja för lite tröst och mystur i skogen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar