Jaa, jag vill faktiskt skriva men jag har inget att skriva om och de suger.. Jag vill skriva om glada och roliga saker men de går lixom inte. Vist händer de roliga saker nu men jag tyngs ständigt ner av tanken på att "min" hund är hos någon annan och jag vet inte vem eller vart hon är eller något, jag vet ingen ting.. Att Bella aldrig rikrigt var min spelar en betydelselös roll i detta då jag hade förberätt mig mentalt och sakligt på att få hem henne. Allt går inte som man vill dock och även om vi klickade så gick de inte vägen.. Hon passade mig men min levnadssituation hade inte fungerat för henne.. Tyvärr..
Båda bilderna tagna med min förra telefon Samsung galaxy s3
Att mamma och Emil har en hund hjälper inte direkt heller och jag klarar inte av när mamma säger att Demonisvalpis, aka Tassa, är hela familjens hund.. För det är inte de, de är Mammas, Pappas och Emils hund(möjligtvis Saras med om hon nu hänner så) men inte min. Jag blir så arg innombords när mamma säger att Tassa är min också för det är hon inte..
Det känns tråkigt att behöva ta ut det här på bloggen och nu fick jag inte ens ur mig hälften men jag vet inte vart jag ska ventilera mig annars, vet inte hur för jag kan inte ens ta en promenad, de e jobbigt att bara åka bil förbi rastgården(och de gör jag varje dag påväg till jobbet) där vi sprang och lekte och hade roligt.. Jag VET att de var rätt beslut att inte ta henne för hon hade inte klarat av mitt liv som jag lever, jag tänkte på henne när jag sa att de inte skulle funger aoch jag vet att jag gjorde rä'tt genom att inte tänka på mina egna behov men de gör ont.. Det gör fortfarande så ont även om de va i Maj som jag skrev till hennes dåvarande Husse att de inte skulle fungera..
Nu står det en tom bia bädd, som jag köppte till henne, i hallen.. hon skulle ju vara min och det där skulle ju vara hennes säng...
Livet blir inte som man vill alla gånger...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar