Tre ord om dagen

Bläääh, ketchup, bu-hu
Ja där har ni gott folk de som sammanfattar min dag.. Kan även passa på att ge dagen en färg och de får då bli: grå... Nu är jag piss trött och ska nanna kudden va tanken..

Kan även passa på att berätta att Freyjson e trasig :( klant-ponny-skrutten har lyckats sparka sig själv -.-'

Så att ni vet

För att förtydliga; De jag skrev i det HÄR inlägget är inte om någon annan än MIG SJÄLV och vad jag ser runt om mig. Om någon tar åt sig så fundera på varför! Det är dock inte meningen att trampa på någons tår. Vet att vissa som läser här tar väldigt illa upp över mina åsikter och tror att jag ägnar hela mitt liv åt att snoka reda på deras agenda men guess what: Så är inte fallet.
    Blir otroligt trött på att folk tror att mitt liv krettsar kring dem, jag har bättre för mig än att racka ner på vänner/bekanta. Å andra sidan om någon tar åt sig: Fundera på VARFÖR?! kan jag ha rätt i min kritik? Om inte så kom mer än gärna med motargument.

SÅ: Om jag råkar tampa på någons tår får ni mer än gärna höra av er så kan vi starta en diskussion så jag kan förklara mig. Då kanske ni slipper må dåligt över de jag skriver här. Om ni inte vill se vad jag skriver så har jag ett ännu bättre förslag: Sluta läs min blogg!

Vad vi tjejer ställer till med..

..och vad killar står ut med.. Det är väl så när man träffar nya människor och när man skaffar nya vänskaper, man förändras och det är väl både possetivt och negativt beroende på hur personen i fråga hanterar och balanserar upp sin tid och uppmärksamhet..
    Kollar man på "konstelationer" med vänner så kan man tydligt se när de splittrades och det är ganska så intressant ibland. En blir tillsammans med någon som ens kompis inte gillar eller också att ens flickvän/pojkvän/partner inte gillar vännen hur som så kommer detta oftast att ressultera i att man glider ifrån varandra. Tänk vad knas, vi blir tillsammans med någon och sedan vill man ändra på denna. Varför gör man så igentligen? Genom att ta bort en person ur någons liv så kommer personen att förändras, samma sak om du lägger till folk i dennes liv..
    Jag tycker att oftast så e det tjejer som är oförsiktiga om sina vänner och som oftast får sina pojkvänner att ta avstånd från deras "orginella" vänskapskrets. Är de verkligen de vi vill? Vill vi verkligen få fåra pojkvänner att sluta umgås med sina vänner? Är vi så egoistiska att vi behöver ha deras uppmärksamhet 24/7? Klarar vi oss inte utan dem i några dagar? Varför släppa hela livet bara för att man skaffar ett förhållande?
    Sedan kan jag inte låta bli att undra varför killar går med på våra galenskaper? Varför låter dom oss hunsa runt dom? Varför får vi bestämma vem dom ska umgås med? Varför? Är tjejen verkligen värd de om hon får dig att tappa alla dina vänner? Är det verkligen rätt då?
    Jag tycker som vanligt att man ska säga till om ens kompis har förändrats sedan denne blev tillsammas med sin flickvän/pojkvän/partner MEN man får självklart tänka på hur man lägger fram det och så får man ha i baktanke att denna kanske inte är redo att höra detta? Det du vill säga kanske inte passar just nu och får motsatt effekt å får istället får kompisen att ta avstånd?

Jag är glad över att 90%av mina kompisar inte tycker att jag har förändrats till de sämmre sedan jag "skaffade" B och jag har även hört från hans vänner att dom är glada över att han inte förändrats sedan han blev tillsammans med mig :) Jag tar de som att vi lyckats väldigt bra båda två med att behålla våra vänner, väldigt glad över detta..

Eloge till er som orkade läsa igenom denna virriga text :)

Vissa läkare

Jag har en kompis som är ca 158cm lång och hon har problem med vikten, enligt henne själv för jag tycker hon är typ sjukt snygg... Hur som, hennes läkare har sagt att hon borde väga 40kg vilket är helt sinnes sjukt! Hur kan en läkare säg att man borde väga mer än 20kg under sin längd? Jag förstår inte... Att denna underbara människa sedan har idioter till vänner som går runt och säger att hon e stor är hjärtskärnade.. Jag vet inte vad jag ska tycka om männsligheten när jag hör sådant...

Behövde få detdär ur mig..

The bil

Jag har helt glömt att meddela att min kära bil, Sigge, inte alls mår bra och för tillfället är utan bromsar :( Jag saknar min bil, min fina lilla hobby-raggar-räser med hemmabyggd baslåda och rostiga gammla fälgar... Just nu kör jag runt i Farfars gamla pärla en vit Vovlo(Volvo) 850 som är jätte seg på gasen och shiet vad den drar soppa om jag jämför med min lilla Sigge..

Saknade lilla Sigge, jaja.. jag hoppas på att pappa vill fixa honom för B vill inte då han tycker att det är för mycke rost.. Jag får väl leta ny räser när jag har ett jobb..
    Kan även berätta att han e så pass dålig att han behöver ha båda bromsoken bytta för dom har båda rostat sönder :( Plutte bilen :(

Muller muller

Något som alltid får mig på bättre humör är åska.. Nu ska  jag svara på lite samtal och dricka lite varm choklad, livet kanske känns lite bättre efter de?

Jag vill skriva

Jaa, jag vill faktiskt skriva men jag har inget att skriva om och de suger.. Jag vill skriva om glada och roliga saker men de går lixom inte. Vist händer de roliga saker nu men jag tyngs ständigt ner av tanken på att "min" hund är hos någon annan och jag vet inte vem eller vart hon är eller något, jag vet ingen ting.. Att Bella aldrig rikrigt var min spelar en betydelselös roll i detta då jag hade förberätt mig mentalt och sakligt på att få hem henne. Allt går inte som man vill dock och även om vi klickade så gick de inte vägen.. Hon passade mig men min levnadssituation hade inte fungerat för henne.. Tyvärr..

 Båda bilderna tagna med min förra telefon Samsung galaxy s3

Att mamma och Emil har en hund hjälper inte direkt heller och jag klarar inte av när mamma säger att Demonisvalpis, aka Tassa, är hela familjens hund.. För det är inte de, de är Mammas, Pappas och Emils hund(möjligtvis Saras med om hon nu hänner så) men inte min. Jag blir så arg innombords när mamma säger att Tassa är min också för det är hon inte..
    Det känns tråkigt att behöva ta ut det här på bloggen och nu fick jag inte ens ur mig hälften men jag vet inte vart jag ska ventilera mig annars, vet inte hur för jag kan inte ens ta en promenad, de e jobbigt att bara åka bil förbi rastgården(och de gör jag varje dag påväg till jobbet) där vi sprang och lekte och hade roligt.. Jag VET att de var rätt beslut att inte ta henne för hon hade inte klarat av mitt liv som jag lever, jag tänkte på henne när jag sa att de inte skulle funger aoch jag vet att jag gjorde rä'tt genom att inte tänka på mina egna behov men de gör ont.. Det gör fortfarande så ont även om de va i Maj som jag skrev till hennes dåvarande Husse att de inte skulle fungera..
    Nu står det en tom bia bädd, som jag köppte till henne, i hallen.. hon skulle ju vara min och det där skulle ju vara hennes säng...

Livet blir inte som man vill alla gånger...

Sandra lektion

Jag gillar den här sommaren och spec de faktum att Madde håller på att renovera hemma hos sig för de betyder mera Freyja för mig, hihi. Så har varit uppe nästan hela veckan, utom i måndags :) Red lektion för Sandra i onsdags och de va mycket givande :) Hon bekreftade mina misstankar om att jag e låst i min högra höft, alltid skoj när man får kvitto på att man ändå kan läsa sin kropp till viss del ;)
    Så igår hade jag riktigt ont i mina höfter och framför allt i den högra då Sandra flyttade på min sitts (Hon sa åt mig att sitta på ett annat sätt och lydig elev som jag e så gjorde jag som hon sa) och då kon jag åt några muskler som mycket sällan används men de e skoj med ny träningsvärk och jag kommer garanterat rida för Sandra igen :)
    Iaf, vi jobbade mest i skritt och hon hjälpte mig verkligen att komma lite mer i kontakt med min sitts. Jag fick verkligen tänka efter och känna efter hur jag satt för att sedan koppla ihop det med hur Freyja reagerade på mig vilket är jätte roligt eftersom att Freyja är så pass ärlig med vad hon tycker om och vad hon inte gillar.

Så här kan det se ut när Freyja inte förstår vad jag menar eller att jag ber om något jobbigt :)

Så nu ska jag leta reda på någon som kan lösa upp min höft, behöver den när jag rider och som det är nu så fungerar de inte.. Jag kan inte släppa hur skönt det är att få bekräftat att det faktiskt är något i min kropp som inte fungerar, jag har sagt länge nu att det känns som att min kropp sitter fast och att de gör att jag låser Freyja, vilket inte alls är bra..
    Lite "roligt", komiskt är nog ett mer passande ord, va de dock när Sandra sa att vi, Jag, Madde och Freyja, alla tre sitter fast på samma ställen.. Komiskt komiskt.. Stora frågan är nu om jag ska rida för Sandra på Söndag eller om jag ska vänta tills på onsdag med nästa lektion i hopp om att ha kunnat göra något åt höften... Jaja, vi får se hur det hela går :)
    Om någon är intresserad av Sandra å hittar ni hennes hemsida HÄR och hennes blogg HÄR :)

PS: Så smal och fin hon va i hullet där :) Hon är tjockis nu på sommaren :)

Doo want

Känner ett behov av att fylla upp min garderob med fina klänningar, dock är de jag vill ha aaaningens dyra.. Det är ingen nyhet att jag gillar Wheels & Dollbaby, deras kläder är verkligen to die for men min plånbok är inte stor nog för mig att köpa alla de kläderna jag vill ha och verkligen inte till att frakta dom hela vägen hit från australien.. Buhu, mitt liv är så svårt :(
    Nu har dom som vnaligt massor med fina klänningar inne och här är mina två favoriter:

Självklart så kan jag bara drömma om att ha dessa två i min garderob men drömma och fönstershoppa är tillåtet så jag klarar mig än så länge ;)

Alla bilder ärlånade från Wheels&Dollbabys hemsida

Något jag vill

Jag brukar alltid säga att jag inte skulle vilja ändra på något i mitt liv och att allt jag har gått igenom är de son får mig att vara den jag är idag men det finns faktiskt saker jag skulle vilja ändra på, saker som nu inte är som dom borde vara. Jag önskar att Sara och jag aldrig hade glidit från varandra som vi gjorde när vi började i Bollstanäs. Finns inte mycket att göra nu men det är de enda i hela mitt liv som jag önskar va annorlunda dock så är det nog för sent att ändra på..
    Jag vet att folk säger att de aldrig är försent men jag tror faktiskt i det här fallet att de är det. Tyvärr tror jag att det finns för mycket som får oss att vara vaksamma mot varandra så som de absolut inte borde vara mellan systrar och verkligen inte tvillingar. När jag ser folk ha bra rellationer till sin familj i allmänhet så blir jag djävulskt avundsjuk då jag tyvärr inte kan påstå att jag är en lätt människa att vara nära och allra minst för familjenm skulle jag nog tro..
    Hur löser man detta?