Vad som gör livet värt att leva

Uteritt i solen en vinter fredag i februari är de som gör det värt att stå ut alla bitande kalla och fursna dagar. Även om sådana dagar är så sällsynta och man oftast har bara några få sådana/år är det verkligen de underbara tiderna som gör allting värt att hålla på med hästar.

När jag ändå pratar om hästar; Det är sååå tråkigt att känna sig stressad och pressad i stallet. Det är inte alls därför man skaffar häst eller ens håller på med denna dyra sport, inte alls. Jag känner mig t.ex inte alls lika lugn och glad i stallet där Arwen står som jag gör i Michans stall, där Freyja står. Jag undrar om det är för att Michans stall ligger längre hemifrån eller om det är människorna.. Jag skulle nog tro att det är mäniskorna. Det är absolut unte så att jag ogillar människorna i stallet där Arwen står, verkligen inte men ibland känner man sig så värderad i det stallet. Med värderad menar jag att det blir lite av en press på en och man känner att man malltid måste prestera tipptopp för att alla ska respektera en, jätte tråkigt verkligen. Sedan en till sak så känns alla så jätte stressade i de stallet; Dom har bråttom dit och dom har bråttom hem, vart är meningen me det?
Nej, jag vet att mamma flera gånger har frågat mig vilken av Freyja och Arwen jag gillar bäst men att inte vilja åka till stallet beror så sällan(iaf för min del) på hästen utan det beror på människorna i stallet.

Detta blev rörigt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar, kommer ev ett till inlägg om detta senare..

Nästa fredag ska jag ta med mig kameran till stallet(om det är fint väder) så att jag har några nya bilder att lägga upp på bloggen ;)