Nästan

Jag har nästan lust å ta bort allt vad heter social media så här när det är valtider, folk verkar ha jätte svårt å förstå att vi lever i en demokrati med yttrandefrihet(vilket betyder att man får tycka, tänka och prata om vad man vill).
Nu vill jag att ALLA som tänker läsa vidare läser detta ur en objektiv synvinkel, har du inte den förmågan får du gärna avbryta här och fortsätta när du lärt dig hur man gör. Tack.

För att fortsätta från början: Folk verkar inte förstå: att vi lever i en demokrati där man får tycka hur man vill, att vi i grundlagen har yttrandefrihet så folk får säga vad dom vill, att alla oavsett åsikter är lika värda. Att kunna se att alla har lika värde(feminister som nazister) är något alla borde kunna och fått lära sig från de var små.
    Jag är inte nazist eller rasist, jag älskar landet jag bor i och jag vill dela de med alla för alla är värda att komma till en plats där ingen säger åt dem hur de får tänka och tycka.

Jag tycker att alla som önskar att skada en annan människa har något otroligt fel i sitt huvud, oavsett om du är nazist eller feminist! "En felaktig handling i rättvisans namn är fortfarande en felaktig handling" som jag citerade på facebook för någon dag sedan.
    Men helt ärligt, kan man säga att man är feminist om man nu tycker att de som är nazister(i mina ögon så är det "stackars människor som inte har en frisk hjärna") borde dö eller skadas allvarligt? Vist borde de människorna(nazizterna) låsas in på ett psykhem tills de har lärt sig att alla har samma värde oavsett vad du har för färg på huden, håret, ögonen, vad du har för läggning, vad för kön du identifierar dig som, om du har ett handikapp osv.

Jag tycker:

• Synd om de människor som inte vet bättre än att hata andra
• Att alla är värda lika mycket
• Att de som uppvisar nazistiska och/eller rasistiska åsikter borde få träffa en psykolog som han hjälpa dom att hitta roten till hatet och på så sett hjälpa dom att komma över hatet och börja acceptera människor som dom är även om de inte är som dom..
• Att folk som inte gillar demokrati kan flytta till ett land med diktatur
• Att de som vill skada någon(baserat på deras åsikter) borde läggas in på psyket tills de inser att det inte är friskt att vilja skada någon annan.

Jaa, det var väl så långt jag har kommit nu i mina tankar.. Blir dessutom så otroligt ledsen när folk slänger ur sig antydanden att jag ska vara rasist eller nazist bara för att jag inte tänker sitta å säga "död åt nazisterna" bara för att de står emot allt vad jag tycker.. Det är inte demokrati!

Nu ska jag sova innan det blir rörigare här.. God natt alla..

Ams säger emot sig själv

Som rubriken lyder: Arbetsförmedlingen säger emot sig själv.. Dom vill att man ska jobba men man får inte jobba på timme.. Det I mina ögon är JÄTTE DUMT! Vist att dom vill försöka tvinga företagen till att heltidsanställa folk men då undrar ju jag om det inte är bättre att få jobba extra så mycket man kan under tiden man söker heltidstjänst? Känns som om det skulle bli mindre påfrestande för samhället som då skulle kunna lägga A-kassan jag får på någon annat?
    Skulle det inte va bättre att man fick tjäna en viss summa varje månad och sedan bedöms det ifall man ska få A-kassa eller inte.. Lite som med skatten... man får tjäna upp till 18.000 utan att skatta, vet att de skulle iaf få mig att vilja jobba mer och sporra mig mer än att ha det som de är nu....
    Jaja, vad vet jag.. jag är ju bara en av alla de arbetslösa ungdomarna som belastar samhället -.-'

Förklaring

Folk verkar missförstå mig när det kommer till det här med raketer. Jag pratade ENDAST om att man inte ska förbjuda privatpersoner helt från att skjuta raketer. För mig är det självklart att man ENDAST skjuter runt 00. Jag kan sträcka mig så långt till att acceptera att man skjuter 23-01 men det ska inte smällas andra tider än runt tolvslaget på nyårsafton, PUNKT! Jag skiter i om du har ungar som vill se raketer, är dom inte stora nog att vara vakna när raketerna smälls så kanske de får tillkomma när dom blir äldre?

Jag tycker

• Det borde vara licens att sälja & köpa raketer - det är som vapen i mina ögon
• Ingen under 25 borde få köpa raketer
• Man borde endast få avfyra raketer på privat mark(typ på sin egen tomt) 

Osv, vet att jag har lagt fram flera punkter som man också borde uppfylla men jag tror att folk förstår vad jag menar.. 

Begränsa raketerna..

..eller vad e det många av Sveriges hundägare säger? Jag är HELT emot att avskaffa raketer till privatpersoner, trotts att jag har hund. Min hund är visserligen helt lugn när de kommer till smällande raketer och annat pangande av den enkla anledningen att han utsattes för det ganska tidigt. Jag har ju guldtillfälle att skotträna min hund då man hör militärens skjutbana till stallet så ja, men jag tycker att alla som planerar att skaffa hund ska börja med skotträning av hunden tidigt för raketer är något som stor del av befolkningen uppskattar.
    Vist alla hundar kommer inte klara av skott och/eller raketer oavsett om dom tränas eller inte MEN jag tror att man kan göra hundens rädsla betydligt mildare genom att förbereda hunden väl, de e bara min tankebana men tror också att många "gullar" för mycket med sina hundar första gången dom blir stissiga över att de smäller, blir hunden rädd för något som inte är farligt så ska man i största möjliga mån LÅTA BLI att prata, röra eller se på hunden annat än att man ska vara JÄTTE glad!
    Sedan tror jag även att hunden kan ta mattes/husses exaltation på fel sätt och tro att det är något läskigt istället för kul..

Hur som, har man man nu en hund som är rädd finns det saker man kan göra för att motverka att den ser och/eller hör massor av vad som händer utanför husets fyra väggar, här gäller det framförallt att vara påhittig! Gör en koja av madrasser och kuddar till hunden där den kan ta det lugnt och sätt på hög musik i samma rum osv, va påhittig!

Nej, nu ska jag fortsätta med mitt.. Är bara så otroligt trött på att alla ska lägga upp massa inlägg/artiklar om att raketer inte borde säljas till privatpersoner. Dock kan jag sträcka mig så långt som att man måste ha licens för att få köpa och avfyra raketer(de e ju trotts allt saker som exploderar och är farligt), lite som vapen i mina ögon..

Så att ni vet

För att förtydliga; De jag skrev i det HÄR inlägget är inte om någon annan än MIG SJÄLV och vad jag ser runt om mig. Om någon tar åt sig så fundera på varför! Det är dock inte meningen att trampa på någons tår. Vet att vissa som läser här tar väldigt illa upp över mina åsikter och tror att jag ägnar hela mitt liv åt att snoka reda på deras agenda men guess what: Så är inte fallet.
    Blir otroligt trött på att folk tror att mitt liv krettsar kring dem, jag har bättre för mig än att racka ner på vänner/bekanta. Å andra sidan om någon tar åt sig: Fundera på VARFÖR?! kan jag ha rätt i min kritik? Om inte så kom mer än gärna med motargument.

SÅ: Om jag råkar tampa på någons tår får ni mer än gärna höra av er så kan vi starta en diskussion så jag kan förklara mig. Då kanske ni slipper må dåligt över de jag skriver här. Om ni inte vill se vad jag skriver så har jag ett ännu bättre förslag: Sluta läs min blogg!

Vad vi tjejer ställer till med..

..och vad killar står ut med.. Det är väl så när man träffar nya människor och när man skaffar nya vänskaper, man förändras och det är väl både possetivt och negativt beroende på hur personen i fråga hanterar och balanserar upp sin tid och uppmärksamhet..
    Kollar man på "konstelationer" med vänner så kan man tydligt se när de splittrades och det är ganska så intressant ibland. En blir tillsammans med någon som ens kompis inte gillar eller också att ens flickvän/pojkvän/partner inte gillar vännen hur som så kommer detta oftast att ressultera i att man glider ifrån varandra. Tänk vad knas, vi blir tillsammans med någon och sedan vill man ändra på denna. Varför gör man så igentligen? Genom att ta bort en person ur någons liv så kommer personen att förändras, samma sak om du lägger till folk i dennes liv..
    Jag tycker att oftast så e det tjejer som är oförsiktiga om sina vänner och som oftast får sina pojkvänner att ta avstånd från deras "orginella" vänskapskrets. Är de verkligen de vi vill? Vill vi verkligen få fåra pojkvänner att sluta umgås med sina vänner? Är vi så egoistiska att vi behöver ha deras uppmärksamhet 24/7? Klarar vi oss inte utan dem i några dagar? Varför släppa hela livet bara för att man skaffar ett förhållande?
    Sedan kan jag inte låta bli att undra varför killar går med på våra galenskaper? Varför låter dom oss hunsa runt dom? Varför får vi bestämma vem dom ska umgås med? Varför? Är tjejen verkligen värd de om hon får dig att tappa alla dina vänner? Är det verkligen rätt då?
    Jag tycker som vanligt att man ska säga till om ens kompis har förändrats sedan denne blev tillsammas med sin flickvän/pojkvän/partner MEN man får självklart tänka på hur man lägger fram det och så får man ha i baktanke att denna kanske inte är redo att höra detta? Det du vill säga kanske inte passar just nu och får motsatt effekt å får istället får kompisen att ta avstånd?

Jag är glad över att 90%av mina kompisar inte tycker att jag har förändrats till de sämmre sedan jag "skaffade" B och jag har även hört från hans vänner att dom är glada över att han inte förändrats sedan han blev tillsammans med mig :) Jag tar de som att vi lyckats väldigt bra båda två med att behålla våra vänner, väldigt glad över detta..

Eloge till er som orkade läsa igenom denna virriga text :)

Vissa läkare

Jag har en kompis som är ca 158cm lång och hon har problem med vikten, enligt henne själv för jag tycker hon är typ sjukt snygg... Hur som, hennes läkare har sagt att hon borde väga 40kg vilket är helt sinnes sjukt! Hur kan en läkare säg att man borde väga mer än 20kg under sin längd? Jag förstår inte... Att denna underbara människa sedan har idioter till vänner som går runt och säger att hon e stor är hjärtskärnade.. Jag vet inte vad jag ska tycka om männsligheten när jag hör sådant...

Behövde få detdär ur mig..

Människor

Jag blir så trött på människor ibland... speciellt folk som har en negativ inställning till de dom läser på ex bloggar och liknande..
     exempel: Nu har Tyra lagt ut(på Tyrashastar.se) att hon söker folk som kan jobba för henne och bara för att hon inte skriver ut AAALLLT i ett blogginlägg så blir folk upprörda och tycker att hon borde skriva ut vad man får och hur mycket jobb det är/tjänst vilket jag tycker är löjligt för Tyra skrev klart och tydligt att om man var intresserad så skulle man höra av sig via mail och jag är helt säker på att Tyra aldrig skulle riskera sitt goda rykte som entreprenör genom att ge ut skam löner de till som hon anställer.
     Det blev långt det där men seriöst människor, kan ni inte se hur otroligt BRA det är av henne att göra jobb möjligheter och ge i alla fall några personer jobb erfarenheter för även om hon hade velat hade hon inte kunnat förse hela Sverige med jobb :P

Jag tycker verkligen att folk i alla fall borde försöka att ta de dom läser med en positiv inställning och det är inte alltíd lätt och vist får man ifrågasätta hur hon tänker men jag tycker att det är otroligt viktigt att man använder sig av smileys när man skriver en kommentar eller liknande för saker och ting kan mycket lätt bli satta i fel ljus när man inte kan betona de som man gör när man pratar..

    exempel nr2: Havrepappa skämtade om att alla hästbloggare skapade kollektioner varesej dom var framgångsrika på tävlingsbanan eller inte och jag kan förstå att han råkade trampa på några tår där men jag tror knappast att uppsikten var att göra folk arga..
    När jag läste den så fick jag känslan av lite stand up comedy, rå humor helt enkelt som går ut på att med glimten i ögat skämta lite elakt om någon/några.. och att ta åt sig är säkert väldigt lätt att göra men åter igen, man bör ta de man läser med en nypa salt och försöka se de ur positiva ögon..

Nej de va allt jag behövde få ur mig för tillfället.. :)

Ang barn

Något som jag är starkt emot är när "gamla" människor bestämmer sig för att skaffa barn.. Och de låter kanske elakt och ogenomtänkt men jag vill ändå understryka att det känns dumt att riskera att lämna ett omyndigt barn utan förälder bara för att man själv känner att man vill ha ett barn.
    Sedan för att inte prata om den otroligt stora risken att barnen får ett handikapp om mamman är över 40 när hon blir gravid, är de värt de? Jag har inget emot människor med handikapp men jag tycker de är otroligt själviskt och onödigt att skaffa barn när man är äldre än 40. Att man hade en karriär är ingen bra ursäkt för det finns de som lyckas med en framgångsrik karriär och ha barn samtidigt..
    Jag vet inte, åh jag blir så frustrerad över hur själviska människor kan vara.. Vist jag kan respektera att man kanske inte är mogen att skaffa barn när man e 20, 25 eller 30 men när man börjar närma sig 35 eller 40 borde man kanske ta sig en funderare? Och om man nu mot förmodan vill ha barn när man är över 40 så tycker jag nog att adoption är bästa valet.. Mycket funderingar och många åsikter men de e så jag tänker.. haha nej, dessa tankar existerar endast i mitt huvud pga att kvinnorna på jobbet har en tendens att diskutera sådana saker som barn, själv har jag låååångt kvar innan sådant ens får plats i mitt egoistiska liv :) Tack och lov!

FYI det är inte meningen att trampa någon på tårna genom det här utan de e bara mitt tänk runt saker som jag inte har en aning om :)

Vänskap

Måste bara citera Ammi för hon skrev en grej som jag håller med om till 100%
"vänskap är för dyrbar för att man ska trampa på den och tro att den håller oavsett vad. Jag tror att man måste inse att den faktiskt har gränser och att det är viktigt att man är ärliga mot varandra. Är man ärlig går det att ta sig igenom även de tuffaste tider, men väljer man att ljuga eller bara vara tyst så vettefan.. Eller väljer att säga att man är ärlig men så visar det sig att man inte varit det"
Jag vill göra som Ammi och passa på att tacka mina väner för att dom står ut med mig och mina humörsvängningar! <3

De du ger ska du få igen tusen falt

Jag börjar verkligen lessna på att folk tar mig och det jag gör åt den för givet. Jag kan börja med att förtydliga en sak: jag gör som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Känner jag att du inte ger mig samma respekt eller hänsyn som jag visar dig kan du inte annat än vänta dig att jag kommer ge tillbaka med samma mynt och jag kan vara långsint som stanan, fortfarande av den enkla anledningen att jag vill.
    Jag vet inte hur andra gör med oftast så kan jag välja om jag vill bli upprörd över något eller ta illa upp när något har betett sig illa mot mig och ofta, mycket ofta så brukar jag bara rycka på axlarna och strunta i det och bara vara irriterad för stunden. Jag brukar dock alltid säga ifrån innan det går för långt, om folk sedan tar min varning på allvar är en helt annan femma.
    Varför folk tror att jag alltid kommer att ställa upp en ett mysterium för mig, jag ställer upp tills jag har insett att personen ifråga inte kommer att ställa upp för mig eller att den allt för många gånger behandlar mig respektlöst. Tur att jag har en handfull vänner som står ut med mina små aggressions utbrott.. Även bloggen är bra att ha i syfte att avreagera sig, ni som inte vill läsa mina bittra inlägg behöver inte det är heeelt okej :) Bloggen är lättast till hands när någon har irriterat en på jobbet, bara att skriva ett inlägg(som detta) under en rast och så har man avreagerat sig ;)
    Tidsinställda inlägg är din vän :P

För att summera: Så som du behandlar mig kommer jag att behandla dig.

Att hävda sig

Något som jag stör mig på och aldrig riktigt förstått mig på är varför folk(par) sitter och äter upp varandra eller måste hävda sitt förhållande genom att gulla hela tiden.. Jag förstår bara inte och jag tycker det är sjukt respektlöst att på offentliga plattser äta upp varandra.. Jag tycker det är helt okej att hålla handen och någon enstaka liten puss kan vara okej och med puss så menar jag en gullig sådan som småbarn gör när dom pussas.
    Okej, jag kan tycka att det är okej att man helt spontant och oprovocerat går fram och pussar sin kära men snälla, gulliga ord och putti nutt går väl att vänta med tills man är ensam med den man är tillsammans med? Eller? Jag vet att jag är extremt kall på den punkten och B fick nästintill tvinga mig(behövde lite lätt övertalning) ibörjan för att han skulle få en puss vid "Hej", exempelvis, och riktigt så behöver man väl inte vara men jag tror att folk förstår vad jag menar..
    Det ser/känns bara så desperat när folk ska äta upp varandra på exempelvis tåget eller liknande.. och jag skulle vilka att ni som har förhållanden, ni som inte har de får självklart också gärna reflektera över det hela, tänker på lite på en sak och det är: VARFÖR behöver du hävda förhållandet för andra? Och blir inte det hela med pussar och kramar lite mer intimt om man håller det bakom stängda dörrar?

AAh nu känner jag att jag har trampat på mångas tår men jag menar inte att såra någon utan jag vill bara förtså och jag vill att andra ska förstå mig, även om 99% av befolkningen blir sura när jag yttrar mig så kan jag inte låta bli. Såå förlåt om jag har trampat på någons tår men det här är vad jag tycker. punkt.

Det här med vänner

Jag hade något att säga om det hela och det var något om hur bra vänner jag har, vi kan vara ifrån varandra i månader och fortfarande ha jätte roligt när vi träffas utan att det känns konstigt eller obekvämt..
    Bra vänner helt enkelt, och en till sak är att dom är ärliga och säger som det är till mig och inte backar när jag frågar vad jag kan göra för att förbättra situationen och vår vänskap. Jag måste ta mig tid till att träffa mina vänner oftare känner jag..

De här två bilderna tåls att upprepas enligt mig :)

På tal om vänner så har jag jätte fina kollegor här på jobbet, det är lite tråkigt att behöva lämna dom snart.

och det går ner

Motivationen till i stort allt är borta och det är löjligt jobbigt. Att inte veta vad jag ska göra i höst är ett stort stressmoment men mest av allt tror jag att jag stressas av att jag inte kan flytta hemmifrån utan en fast anställning. Jag mår verkligen inte bra av att bo hemma men det finns inte så mycket man kan göra när man är arbetslös... "Annars kan man ju alltid hora ihop pengar"(ett intärnt skämt från teatern) låter som en toppen idé, eller?
    Jag avskyr mina humörsvängningar för jag va på ganska så bra humör tidigare idag men så kom jeg hem, prakerade bilen och insåg att jag inte vill något annat än att flytta här ifrån. Jag är glad för mammas och pappas skull att dom har hittat ett hus som dom trivs i men det här är inget för mig, jag är glad över att min söta lillebror ska få en hund men jag vill ha en egen som inte övriga familjen förstör. Jag är trött på att tvingas in i ett litet rum som blir kvavt och äckligt efter 10 minuter med stängd dör, jag är trött på att bli behandlad som om jag vore 12.
     Jag vill kunna komma hem och känna att jag e hemma. Jag vill inte känna det som att jag är hemma hos någon annan och att jag borde ta så liten platts som möjligt för att inte vara ivägen, det är inget liv för mig..
    Missförstå mig rätt jag älskar min familj men jag klarar inte längre av att ha det såhär. Jag känner mig som en 16åring som bara klagar på min tillvaro och jag vet att det finns folk som har det mycket värre än vad jag har det men för mig är det här jobbigt, och den här bloggen handlar om mig så.
    En till jobbig sak är att jag funderar på om jag ska plugga i höst men då lär jag absolut INTE ha råd att flytta hemmifrån och då kommer jag inte ens kunna använda min bil så mkt som jag gör nu vilet inte kommer att kännas bra alls.. Någon som har ett tips på hur man orkar?

Jag kan avsluta det här inlägget enkelt med: Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte... Men jag antar att jag får stå ut ett tag till........

Lite mer ang BH storlekar

Jaa, det är ju fascinerade att folk använder fel storlekar på underkläder bara för att det inte går att hitta rätt här i Sverige, jag tycker att folk borde leta sig till ex England. Dom brukar vara bra på det där med större utbud. Sverige är ju lilla landet lagom med kvinnor som tror att dom har mindre bröst och är större än vad dom faktiskt är.
    Hittade en Boob School på Bravissimos hemsida, där dom ger tips på att slippa fem av de vanligaste felstegen när man väljer BH. Några exempel på det är:

bilderna är lånade från Bravissimos Boob School

Det är de här två som jag tycker speglar svenska kvinnor oftast, och framför allt bild nr 2! Folk köper BHar som sitter katastrofalt i ryggen för att dom ska passa i kupan(I know, jag har gjort samma tabbe). Jag tycker nu när jag e van vid rätt storlek att det är jätte obekvämt att köpa BHar som inte sitter som de ska.
    Jag tycker det är fel att kvinnor "tvingas" bära fel storlekar för att inte de stora "mode" företagen vill/orkar/kan/har kunskap nog att ta in rätt storlekar. Jag har hört(och tror på det) att över 90% av svenska kvinnor går omkring med fel storlekar och jag tror att vanligast är just för små kupor och för stor omkrets i ryggen. Vanligaste storlekarna bland 16åriga tjejer är 65-70E, did you know?

Så nu tycker jag att alla tjejer ska ta sig till närmsta Change, Twilfit eller Triumph för att få sin rätta storlek utprovade. Jag kan ju passa på och avslöja att Change är min favorit av dessa, deras storlekar passar mig bättre, synd bara att deras BHar oftast inte är så ungdomliga :(

Världen kretsar kring mig

Jag har folk runt mig som har fått för sig att min värld kretsar kring dom, långt ifrån alla men dom finns där störande nog. Jag vet inte hur många gånger jag påpekar att mitt liv cirkulerar runt mig och ingen annan men dessa människor verkar tro att dom är något sorts undantag, jätte jobbigt med sådana människor. Jag undrar varför folk tror att det är så?
    Jag skulle inte bry mig nämnvärt eller lägga tid på att klaga över det hela om det nu inte va så att dessa människor blir bokstavligen talat förbannade när jag inte ägnar all min vakna tid åt att tänka på dom eller deras problem. De suger verkligen ur min energi när folk beter sig på de viset, för även om min värld inte kretsar kring dom utan runt mig så bryr jag mig fortfarande mycket om mina vänner.

Jisses nu känner jag att jag bara klagar igen men jag var tvungen att få detta ur mig.. Och som jag sa i ett inlägg längre ner: Om du tar illa åt dig, kan det vara så att du behandlar någon på det här viset då?

Överreaktion?

Något jag inte gillar är ordet Hen, det var mycket prat om det för ca ett år sedan. Jag har låtit bli att uttrycka mig om detta här på grund av att jag faktiskt inte gillar det pronomenet och tänkt att det kanske ändras när man blir mer van att göra det men icke.
    I mina ögon är det ett jätte bra pronomen om någon vill identifiera sig som hen då man känner att man inte hör hemma i något av de facken som finns idag(man måste inte dela in sig i någon kategori) men jag tycker att man ska vara försiktig hur man använder det pronomenet mot andra. Om någon beskrev mig som hen i något, för att denna inte ville utge vem jag är, så skulle jag föredra att bli kallad för den/denna av den simpla anledningen att jag är en hon och inte en hen, med andra ord så skulle det som från början var en välmening bli en förolämpning.
    Det kanske låtar löjligt men så känner jag och det märks också när jag skriver för jag använder mig väldigt sällan och nästintill aldrig av ordet hen just för att det är så störande. Jag borde dock skriva hon/hen/han istället för han/hon eller hur jag nu brukar skriva, jag får försöka ändra på det helt enkelt utifall någon av ni som läser identifierar sig som hen.
    Jag vet att om jag någon gång skulle få ett barn så oavsett vad för kön barnet "har", hon eller han spelar ingen roll men om vi för underhållningen skull säger att det är en han, så skulle jag bli skit förbannad om någon kom och kallade "han" för hen! Det har ju skämtats ganska fritt om i komedier att förskolor kallar alla för hen just för att barnet själv inte vet vad den är, men om barnet inte är gammalt nog att veta själv så är det väl ändå dennas förälder som kan säga säkrast om det är en hon, en han eller en hen?
    Detta bygger ju också självklart på att föräldrarna inte är trångsynta och kan erkänna för sig själva att barnet exempelvis inte är en hon trotts att barnet har en snippa. Vad jag menar med den här meningen är att ens yttre inte ska få bestämma ens kön eller hur man nu ska förklara det hela. Vi kan ta Buck som ett exempel: Buck är en man men han har ett "kvinnligt" könsorgan, fy det där lät fel men jag vet inte hur jag annars ska skriva för att förklara mig.

bilden lånad från google.se

Hoppas folk förstår vad jag ville ha ut av det här och ni som orkade läsa igenom mitt svammel förtjänar en eloge.

Lyckats bra

Jag måste säga att det här med att ha ett förhållande och samtidigt ha ett liv inte är så jätte lätt alla gånger, det finns stunder då man inte vill annat än att umgås med sin pojkvän(flickvän/partner vad det nu är för folk). Jag tror att jag har lyckats få upp en bra balansgång nu.
    Jag hinner med de mesta jag vill: Jobba, träffa kompisar, umgås med pojkvännen, vara i stallet och så vidare. Vist jag har inte lika mycket tid till allt som jag skulle vilja men jag hinner och nu(6månader senare) så har de flesta av mina vänner och jag hunnit få in en vana på hur det hela kan rulla utan att någon blir lämnad helt i missär, tack och lov!
    Dock vet jag måna som inte tar tag i att ha ett socialt liv utanför sitt förhållande och det är lite tårkigt känner jag, jag var förrut av den meningen att förhållande va för folk som inte hade ett liv och på vissa så stämmer det in för dom kan helt enkelt inte hantera att ha både pojkvän och vänner samtidigt medans andra klarar det med bravur.
    Själv så kan jag inte förstå hur man kan låta bli att försöka ha ett liv och ett förhållande, hur kul kan det vara att bra umgås med en människa hela tiden? (Nu menar jag inte att jag inte vill vara med min pojkvän 24/7 men jag vet att det förmodligen skulle börja skaka rejält i förhållandet om jag inte hade någon annan att vara med, jag kan vara en väldigt intensiv och jobbig människa när jag blir "isolerad".) Jag vet inte för jag har själv aldrig kännt mig så bunden till någon att jag inte kan ungås med flera. Jag förstår verkligen inte och det är nog lite de hela de här inlägget går ut på..
    Hur kan man överge/läma någon som man kännt i år, som har gjort sitt bästa för att visa att dom finns där för en, bara för att nuet är mer lockande? Jag förstår bara inte och jo; jag vill fortfarande spendera så mycket tid som möjligt med min pojkvän men att försumma alla mina vänner på grund mina egna själviska begär känns fel.

Hoppas folk hänger med på vad jag vill säga med denna röriga text. Det är inte meningen att trampa någon på tårna här jag vill bara förmedla mina egna förvirrade tankar och åsikter om det hela :)

Prata med mig?!

Det är sådär lagom rolig när man får reda på att allt fler och fler håller saker från mig och inte vill prata med mig om det under tiden det är aktuellt utan folk berättar för mig att "såhär var/är det" när det är för sent för mig att ändra något och skadan redan är skedd. Nej, just nu är jag bara så sårad, skamsen och äcklad av mig själv för att jag inte såg det ingen sa till mig.
    Vill bara lägga mig i ett dike under en sten och stanna där, vill inte vara med längre. Hur tror folk att man ska kunna se saker för vad dom är om man aldrig får höra hur det ligger till. Jag tycker att har man valt att vara tyst om en sak så kan man ta det med sig ner i graven för det gör för i helvete ingen nytta att ta upp det när det har gått flera år, det är ingen som mår bättre då.
    Jag vill inte vara med längre.

Okunskap

Detta kan vara ett brett ämne men jag bara MÅSTE få avreagera mig lite för det gör så ont i mig när folk dömmer djur, nu tänker jag hundar, baserat på deras ras. Dessa människor som dömmer djuren är samma människor som säger sig inte ha några rasproblem när det kommer till människor men jag undrar vart den stora skillnaden ligger i det?
    Det är inte alla tyskars fel att Hitler var en mästare i manipulation, nu kommer många tycka att det är fel av mig att jämföra detta med de så kallade kamphundarna men jag ber folk att bara tänka efter en stund. Bara för att någon ras tidigare har blivit utsatt för mentala påfrestningar och ett annat sätt att tänka/agera så betyder det inte att denna är "ond" i sig eller att generationerna efter är "onda", i mina ögon är ingen "ond" från början utan "ondska" är något som skapas av samhället och vist är vissa mer mottagliga för dessa mentala & psykiska påfrestningarna än andra.
    Jag skulle så gärna vilja ha svaret på: Vart är skillnaden mellan att vara rasistisk mot människor och hundar? Är det arten som bestämmer det hela vill inte längre räkna mig som människa, jag blir inget alls. Uch och fy för folk som drar raser, etniska grupper och folk som har en annan sexuell läggning över en och samma kant. "Är en på de viset så måste alla vara det"- tänket gör mig illamående.

Förstår folk vad jag vill få fram av det här? Jag menar så klart inte att trampa någon på tårna och jag förstår att folk kan vara rädda för dessa kraftfulla raser(om dom har dålig erfarenhet) men var i sådana fall rädd för människan bakom hunden och inte för hunden.
    Jag tycker att det är ren okunskap och idioti när folk uttrycker sig på ett så dumt sätt som "en sådan ras". Jag kan berätta för er som har dessa fördomar att hundar som kallas för "kamphundar" från början är avlade till att avguda människor och att aldrig agera ut mot en människa, detta för att de som höll i hundslagsmålet skulle kunna avbryta kampen när dom ville utan att kunden skulle vända och attackera människan.

Lånade bilden från google.se

Alla känner vi nog till vilka dessa två är: Cesar Millan och hans nu bortgångna vän Daddy. Jag tycker att folk ska ta till sig av vad Cesar säger och försöker lära ut till människor, det är mycket vettigt i vad han säger. Sedan så är Daddy en otrolig fin förebild för hur hundar kan bli i rätt händer.